Roskildefestivalens välgörenhetsfond donerade för några veckor sedan en miljon danska kronor för inrättandet av ett hip hop-center i Gaza.
Author Archive
Babylon - Call for Papers
January 18th, 2010 Allmänt
Babylon, den nordiska tidskriften för Mellanösternstudier har ett “Call for papers” ute. Deadline för artiklar är den 10 februari 2010 och för recensioner den 1 mars 2010.
Intresserade kan ladda ner en .pdf med mer information.
Den dagestanske mirakelpojken
October 29th, 2009 Allmänt
Att tolka gudomliga tecken är som bekant en levande tradition på många håll i världen, bland katoliker och ortodoxt kristna såväl som muslimer. Nu har den muslimska gemenskapen i republiken Dagestan i ryska Nordkaukasus under flera månader surrat av berättelser om den blott nio månader gamle pojken Ali Jakubov i den i övrigt oansenliga byn Krasnooktjabrskoje (Röda oktoberbyn) i det multietniska Kizljardistriktet. Lille Ali påstås nämligen ända sedan födseln på sin hud uppvisa ständigt nya mönster i form av koranverser och citat som ”Gud är större” och ”Det finns ingen Gud utom Gud”. Berättelserna om Ali, som nu hunnit bli följetong i rysk och nu även svensk media och spridits över det ryska Internet, har de senaste månaderna dagligen fått hundratals muslimer från norra Kaukasus att vallfärda till familjens Jakubovs hus för att se och vidröra pojken. Föga förvånande har både de lokala myndigheterna och företrädare för alla betydande islamiska riktningar i Dagestan inte varit sena att haka på och tolka märkena på Alis kropp utifrån sina egna intressen och utgångspunkter. Parallellt med en hög arbetslöshet, korruption och en svag ekonomisk utveckling är den religiösa situationen i Dagestan, liksom i grannrepublikerna Tjetjenien och Ingusjien, sedan länge mycket spänd med terrordåd och väpnade sammanstötningar mellan företrädare för radikalt divergerande uppfattningar om hur islam i Dagestan bör vara utformad och vilken roll religion bör spela för det dagestanska samhället. Dagestan är idag ett betydligt oroligare samhälle än Tjetjenien. Kizljarområdet, där hälften av befolkningen är kristen, är rent numerärt den minst muslimska delen av Dagestan, och är förutom för sin konjaksproduktion tidigare mest känt för dramat 1995 där Sjamil Basajevs krigare tog tusentals människor på regionsjukhuset som gisslan.
CMES höstprogram har landat!
August 25th, 2009 Allmänt
Centrum för Mellanösternstudiers höstprogram har anlänt. Bland föreläsarna denna höst märks bland annat Mona Abaza, Mark Levine, Pierre Schori och Aaron Miller.
Programmet kan laddas ner här.
Forskningsmiljoner till Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet
July 18th, 2009 Allmänt
Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet föreslås ett substantiellt anslag från utbildningsdepartementet. Medlen beviljas en forskningsansökan med namnet The Middle East in the Contemporary World (MECW) och är del av den satsning som regeringen gjort på strategiskt viktiga forskningsområden. Ett anslag kommer att förändra förutsättningarna för Mellanösternstudier såväl vid Lunds universitet som nationellt. Det ger oss en möjlighet att fortsätta Lunds universitets satsning att koordinera, expandera och utveckla Mellanösterninriktad forskning. Anslaget ger oss även resurser att bli ett europaledande Centrum för Mellanösternstudier - en utveckling vi naturligtvis välkomnar. I relation till islamologi är ansökan viktig eftersom en central del i ansökan utgörs av forskning om nutida islam och muslimer. En aspekt av ansökan som är intressant är tanken att genom de medel som anslås kunna studera “Mellanöstern” i Sverige. Ett annat spännande område är forskning om hur unga generationer muslimer tolkar islam. I det förstnämnda fallet skulle det kunna vara möjligt att med dessa ekonomiska medel i ryggen göra en grundlig och vetenskapligt kompetent undersökning av hur islam tolkas i till exempel Malmö. I det andra fallet skulle ett projekt vara studiet av unga muslimers islamtolkningar. Ett projekt som kan genomföras tillsammans med universitet i Mellanöstern i syfte att kunna ge en mer heltäckande bild av hur uppfattningar om islam formas i vår samtid av en ny generation aktiva muslimer.
Mer information finns på Vetenskapsrådets hemsida.
[Redaktionen]
Privatiserade kontrollstationer på Västbanken
June 3rd, 2009 Allmänt
Bilden är tagen av Machsom Watch vid Eyal Checkpoint 2009
Under min senaste resa i Israel åkte jag på checkpoint touring på Västbanken; på egen hand inom de palestinskt kontrollerade områdena (zon A) och tillsammans med vänner från den israeliska människorättsorganisationen Machsom Watch inom de israeliskt kontrollerade.
Till en av de mer absurda upplevelserna hörde besöket vid kontrollstationen/terminalen Sha’ar Efraim belägen i närheten av Tulkarm där palestinier på väg till och från arbete i Israel kontrolleras och passerar. Vi kom dit någon timme före rusningstid så terminalen var ännu tom; lila och rosa (som jag minns den), arkitektritad låg den där och betraktad från behörigt avstånd kunde den lika gärna ha varit ett insynsskyddat köpcentrum. Utanför ingångarna såg jag inte soldater utan en tämligen uppumpad privat säkerhetsvakt klädd i T-shirt och generösa träningsbyxor. Förklaringen till detta nya inslag i landskapsbilden är att Sha’ar Efraim är en av de israeliska kontrollstationer som israeliska ”Ministry of Defense” (M.O.D.) har kontrakterat ett privat säkerhetsbolag ”Mikud Security” till att förvalta. Mer om detta följer här:
I ett yttrande från M.O.D. går att läsa:
January 16th 2006 marks the beginning of a new era in the operation of crossings between Israel and Palestinians areas with the Ministry of Defense / Crossing Directorate assuming responsibility from the I.D.F (Israel Defense Forces) over two of the crossings bordering the Gaza Strip. Under the privatization program, M.O.D approved companies will employ civilians instead of soldiers to conduct the necessary security checks…
Denna nya policy grundade sig på ett regeringsbeslut fattat 2003 att öppna upp för privata säkerhetsbolag i förvaltningen av kontrollstationerna. Men rötterna till utvecklingen går tillbaka till begynnelsen av 1990 talet då ockupationens språk under starkt inflytande av globaliseringen och neo-liberalismen började förändras. Ett tidigt steg var att integrera företagsinriktad vokabulär som Total Quality Management (TQM) i ”Israel Defense Forces” I.D.F. - TQM blev snart en del av IDF’s policy i Gaza. I enlighet med detta system, påbörjades en omtolkning av den militära ockupationen till en institution som försåg sina kunder med säkerhet och service.
Processen utvecklades sedan under Osloåren där Osloavtalen - texterna bakom konstruktionen av muren och terminalerna - satte som mål att minska friktionen mellan de grupper som vistas i dessa områden d.v.s. i huvudsak palestinier, israeliska bosättare och israeliska soldater. I enlighet med dessa direktiv initierade I.D.F. år 2003 programmet ”Ett annat liv” (Mirkam Chaim). Målet var att minimera skadorna på den palestinska infrastrukturen för att undvika att ansvaret att upprätthålla den föll på Israel och medlet var modernisering - här förstått som ett sätt att rationellt, professionellt och vetenskapligt organisera det dagliga livet vid ”gränserna”- vilket konkret har inneburit teknologisk uppdatering och om än begränsad demilitarisering.
Som en del av denna process presenterade Baruch Spiegel, ansvarig för I.D.F.’s civila och humanitära frågor, år 2003 den s.k. Spiegelplanen enligt vilken flera av de nya gränserna delvis skulle administreras av ”Israel Airports Authority” (I.A.A.) och – vad som förmodas vara - det statliga, tidigare kallat ”Israels Ports and Railways Authority.” Planen visade sig av olika skäl vara omöjlig att genomföra men initiativen till att involvera organen ovan pekade på att man var angelägen om att omstöpa identiteten för administrationen av de nya gränserna; en administration sammansatt inte av IDF soldater och polis, utan av mer neutrala representanter, skulle ge administrationen en civil karaktär och gränserna en känsla av internationella gränser vilka som helst. I ett led av denna förskjutning överräckte I.D.F. något år senare ansvaret för kontrollstationerna till M.O.D. som utvecklade en ny enhet Gränsadministrationen (Minhelet Ha’Maavarim) och processen att kontraktera privata säkerhetsbolag påbörjades. Idag är ungefär ett dussin - utav 48 planerade -kontrollstationer privatiserade.
Implikationerna av och de frågor som denna process väcker är förstås många och komplexa. Den mest uppenbara frågan är givetvis vad som händer med en ockupation vars logik än mer sammansmälter med kapitalismens. Andra frågor kretsar kring ansvar och internationell lag. Vem bär ansvaret för eventuella övergrepp, staten eller det privata säkerhetsbolaget? Ska privata säkerhetsbolag betraktas som agenter för den militära ockupationen och därför i juridiska termer inte skilja sig från I.D.F., eller representerar de en ny juridisk entitet? Ett tidigt och intressant exempel som illustrerar denna problematik är debatten som uppstod i Danmark 2002 då det danska bolaget ” Group 4 Falck” investerade 30 miljoner US$ i Hashmira det största privata säkerhetsbolaget i Israel med över hundra beväpnade vakter placerade vid bosättningar på Västbanken. Efter omfattande kritik drog Falck sig ur affären. Dåvarande danska utrikesministern Per Stig Möller sveptes också in i kritiken men replikerade att Falcks agerande ej kunde tillskrivas den danska staten mot bakgrund av att internationell lag gäller stater inte privata entiteter.
Intressant på ett beklämmande vis är att centrala begrepp i argumenten för och framställningen av denna process inom militären och regeringen är modernisering, civilisering (izruach - göra civil), humanisering, professionalisering och effektivisering. M.O.D. berör exempelvis moderniserings-; och humaniseringsprocessen som följer: ”(Usage of technological means) … and the fact that civilians man the posts, are expected to lessen the existing friction in the security checks, humanize the process and improve service level.” (http://www.mod.gov.il/WordFiles/n32301062.doc) Paradoxalt nog innebär denna satsning på teknologiska medel d.v.s. den icke-mänskliga, dehumaniserade övervakningen och kontrollen att subjekten/objekten för kontroll – palestinierna - dehumaniseras.
Att framställningen ovan är den dominerande föreslås bland andra av Irus Braverman vid University at Buffalo Law School i en ännu opublicerad artikel. Braverman har genomfört omfattande djupintervjuer av högt uppsatta tjänstemän inom I.D F., och analyserat just framställningen av den pågående privatiseringen. I en intervju med chefen för Gränsadministrationen Bezalel Treiber talas det exempelvis hellre om civilisering än privatisering; även frågan om effektivitet tas upp: (…) In this type of work it doesn’t make sense to have permanent workers because it’s very tedious and eroding. How long can a person sit behind a screener or a sensor 6 Months? But if the person is a permanent worker he would need to do it for 35 years and that’s unrealistic.”
Underliggande i denna form av framställning och detta den sena ockupationens språk, där interaktioner mellan israeler och palestinier avpolitiseras och tenderar reduceras till en affärstransaktion, är givetvis föreställningen att ockupationen inte kommer att upphöra utan normaliseras, gränserna kommer inte att flyttas men normaliseras. Privatiseringen, eller den civila normaliseringen, är därför självklart av större politisk och ideologisk betydelse än är de eventuella ekonomiska vinsterna av utvecklingen (vilka hittills verkar vara obetydliga). Och frågan är vilka krav på förändring detta ställer på motståndets språk (http://www.whoprofits.org/Article%20Data.php?doc_id=705).
[Vanja]
Vanja Mosbach driver förnärvarande ett forskningsprojekt på Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds Universitet som kretsar kring vatten-; och miljöfrågor i Gaza och på Västbanken. Projektet undersöker vattenfrågors koppling till nationell identitet och till föreställningar om politisk, social och ekonomisk säkerhet.
Ny cool muslim
May 23rd, 2009 Aktuellt
Islam har slagit rot hos de spansktalande minoriteterna i USA. Vissa beräkningar pekar på att det skett en ökning på över 30% sedan slutet av förra millenniet. Över 200.000 ”hispanics” skall ha konverterat till islam.
Just nu visas dokumentärfilmen ”New Muslim Cool” på filmfestivaler runt om i USA. Filmen skildrar den puertoricanska muslimska rapparen Hamza Perez på hans väg bort från knarklangning till Islam.
Puerto Rican American rapper Hamza Pérez ended his life as a drug dealer 12 years ago, and started down a new path as a young Muslim. Now he’s moved to Pittsburgh’s tough North Side to start a new religious community, rebuild his shattered family, and take his message of faith to other young people through his uncompromising music as part of the hip-hop duo M-Team.
Raising his two kids as a single dad and longing for companionship, Hamza finds love on a Muslim networking website and seizes the chance for happiness in a second marriage.
Filmen har fått fina recensioner och kommer att visa på PBS i juni. Tills dess får vi hålla till godo med trailern som cirkulerar på youtube.
[Anders]
Religionspolitik i Syrien
May 19th, 2009 Allmänt
Nästa år är det 20 år sedan jag första gången besökte Damaskus i Syrien. Det är med en viss bävan jag gör detta konstaterade. Mycket har verkligen hänt i Syrien sedan det första besöket, och mycket kommer säkert att ske i den närmaste framtiden. Ett exempel rör trafiksituationen. Skiftet under 1990-talet från bilar av amerikanskt 1950-tals snitt, som körde omkring på Damaskus ganska tomma gator, till ett myller av främst japanska bilar är mycket påtagligt. I dag trafikeras Damaskus gator av allt från lyxiga mercedesbilar till fordon av märket “Shamco”: ett bilmärke producerat av Syrien i samarbete med ett iranskt bilföretag. Den synliga förvandlingen i centrala Damaskus i form av lyxhotell, restauranger, gågator, köpcentrum, konstgallerier, parkeringsvakter och en aldrig sinande handel kommer förmodligen att ta ytterligare ett rejält skutt framåt när alla de amerikanska delegationer som besöker Syrien verkligen kan börja göra affärer. Samtidigt speglar förändringarna ett samhälle där de ekonomiska och sociala klyftorna blivit tydligare. En ökad handel förutsätter emellertid att embargot mot Syrien hävs. Dock har embargot nyligen förlängts av den amerikanske presidenten Barack Obama. Skälet lär vara att Syrien utgör ett hot mot USA och att Syrien stödjer ett väpnat motstånd mot USA i Irak.
En av ingångarna till Damaskus gamla stad
Jag hoppas att en eventuellt förbättrad ekonomi kommer den syriska allmänheten tillgodo. Viss osäkerhet finns dock kring en sådan förhoppning. Korruptionen är omfattande i denna auktoritära stat, och ekonomer tvistar om åt vilket håll syrisk ekonomi är på väg. Väl utanför Damaskus centrala delar syns inte tecken på ett nytt ekonomiskt välstånd.
En jobbig 30-åring
April 3rd, 2009 Allmänt
Det har nu gått 30 år sedan den iranska revolutionen fullbordades. Shahen lämnade landet och militären förklarade sig neutral i kampen mellan monarkins sista kabinett och de revolutionära grupperna. Det var som i alla revolutioner både en monumental överraskning och en omvälvande händelse som förändrat världen och Mellanöstern för alltid. Revolutionen var resultatet av flera viktiga trender och dess betydelse har skiftat och omtolkats allteftersom åren gått. Vad som står klart och som man bör påminna sig om är att många önskat revolutionen en tidig och snabb död från första början (gruppen har växt!). Avskyn och hettan i denna önskan stått i omvänd proportion till den analytiska skärpa med vilken man förutspått den islamiska republikens förestående död.
Den BBC-dokumentär som just visats på SVT om revolutionen och republiken är i detta avseende symptomatisk. Mycket av dynamiken i den första delen av dokumentären handlade om gisslandramat i USA:s ambassad, medan striden om den nya författningen endast nämns i förbigående. Konflikten om konstitutionens utformande är en bättre och tydligare indikation på hur de olika revolutionära grupperna såg på projektet Iran. Författningstexten bär tydliga spår av hur motstridiga föreställningar om folkets röst och religionens vikt skulle samsas och utgöra ett politiskt fundament för framtiden. Även om spektaklet vid ambassaden hade långtgående politiska följder för både amerikansk och iransk utrikes- och inrikespolitik så är de olika visionerna som huseras i författningen ett viktigare och svårare arv för Iran.
Khomeini återkommer till Iran den 1 februari 1979.
Det är här som begrepp som demokrati diskuteras och förkastas medan det beprövade monarkiska systemet ersätts med föreställningen om en republik där befolkningen genom valurnan ska delta i styret av landet. Ayatollah Khomeinis vision om en islamisk stat blir det enda befolkningen har att ta ställning till i den folkomröstning som legitimerar det nya styret och dess författning.
Detta har Iran och världen levt med sedan dess: ett experiment i islamiskt styre som ändå ser ett behov av folklig legitimitet genom allmänna val. Experimentet lider uppenbarligen av allvarliga brister men är ändå intressant just pga det ständiga försöket att jämka en allsmäktig religiös ledare och en folkvald president och ett folkvalt parlament. Denna ständiga strid om Guds suveränitet eller folkets suveränitet går tillbaka till författningsrevolutionen 1906 och har i dagens tappning blivit en kombination som i längden håller på att bli både ideologiskt olidlig och politiskt opraktisk.
Denna revolution är också ett exempel på oförutsedda och oavsiktliga konsekvenser. Trots avsikterna hos de mer hårdföra grupperna i systemet så har just en del av de mer repressiva religiöst rättfärdigade elementen som t.ex slöjtvånget resulterat i att kvinnor från konservativa hem har kunnat söka sig till såväl utbildningsväsendet som yrkeslivet. Idag är 60-65% av Irans universitetsstudenter kvinnor något som inte ingick i planerna när kvinnors rättigheter kringskars genom påbud om offentlig moralism och förment kyskhet.
Den religiösa fernissan, det ideologiska rättfärdigandet av systemets icke-demokratiska element blir en allt tunnare soppa. Denna religiösa republik med sin fluktuerande repressiva system har å ena sidan ägnat sig åt massavrättningar och å andra sidan huserat principiellt viktiga debatter (för Iran, Mellanöstern och även västvärlden) om idéhistoriska arv och modernitet och dess kompatibilitet med religion. Ingen öppet Islamisk stat har genererat en sådan sekulär (i meningen av att eftersträva åtskillnad mellan stat & religion) befolkning eller åstadkommit en sådan tydlig avsakralisering av det religiösa systemet och språkbruket som Iran.
Kan den islamiska republiken överleva? Till skillnad från shahens militär så är den islamiska republikens militära gren, revolutionsgardisterna, ideologiskt och politisk välmotiverade för att upprätthålla systemet och deras befälhavare blir allt tydligare delaktiga i det politiska spelet. Samtidigt är den ekonomiska situationen prekär med galopperande inflation, misshushållning med kapital och resurser, och en hör arbetslöshet. Varje tillförs nya utbildade ungdomar till en anemisk arbetsmarknad i ett land där de förväntas hylla en revolution som de flesta av dem är för unga för att ha upplevt och visa lojalitet med ett politiskt system och en social ordning som visa föga flexibilitet och samarbetsvilja.
I slutändan kommer striden om republikens överlevnad ideologiskt att stå mellan de som betonar det teokratiska elementet, de rättslärdas styre, och de som sätter sina förhoppningar till den republikanska tanken, folkstyret. Vare sig skiljelinjerna eller de många politiska striderna resultat är entydiga eller förutsägbara. Än så länge sker inga radikala politiska vindkantringar, den högste ledaren Ali Khamenei ser som sin uppgift att upprätthålla en intern balans och därmed säkra dess överlevnad.
Det ser ut som om 30-åringen är här för att stanna.
[Rouzbeh Parsi]
Rouzbeh Parsi undervisar på Mänskliga rättigheter och är doktorand på historiska institutionen vid Lunds universitet.
Hiphop-center i Gaza
April 2nd, 2009 Allmänt
The hip hop centre will form the frame of a training course in the disciplines of hip hop – concerts, events etc. – and generally strengthen the youth culture in Gaza in a peaceful manner.
Iram Asif har tidigare här på islamologi.se skrivit om en konsert med det Palestinska hiphopbandet DAM i Köpenhamn. DAM uppträde även på Malmö festivalen 2008. Jag kan inte låta bli att bjuda på det här gamla öronhänget med DAM.
Ni kan också kolla in trailern till den nyligen utkomna dokumentären om det Palestinska hiphopkollektivet “Slingshot”.
När vi ändå är inne på muslimsk hiphop kan jag också tipsa om att den franske rapparen Abd al Malik som just nu är aktuell med boken “Sufi Rapper The Spiritual Journey of Abd Al Malik”.
Award-winning French rap star Abd al Malik recounts his journey from the ghettos of Paris through radical Islam to the Sufi message of universal love, offering an intimate look at life in the ghettos and madrassas of Europe’s poorest neighborhoods.
Jag bjuder även på ett av Abd al Maliks mer jazziga mästerverk “12 septembre 2001″.
[Anders]
Lagervall i lördagens Sydsvenskan
January 18th, 2009 Allmänt, HAMAS, Israel och Palestina
Rickard Lagervall har en ny artikel i lördagens Sydsvenskan. Vår kollega Mark LeVine driver samma linje på sin blogg. Se hans sensaste inlägg “Who Will Save Israel from Itself” och hans öppna brev till Daniel Pipes.
[redaktionen]