Indonesiens Abdurrahman Wahid har avlidit
January 5th, 2010
Allmänt
Abdurrahman Wahid, allmänt kallad Gus Dur, avled vid 69 års ålder på ett sjukhus i Jakarta den 30 december 2009 och genom hans död har Indonesien förlorat ännu en av sina stora religiösa nytänkare och ledare. Gus Dur var sonson till Hasyim Asy’ari vilken 1926 grundade Nahdlatul Ulama. Denna är Indonesiens och förmodligen också världens största Islamiska organisation med sina idag cirka 35 miljoner medlemmar. Gus Durs far Wahid Hasyim ledde organisationen och så gjorde också Gus Dur själv från 1984-1999. Han är därför del av en religiös dynasti och begravdes bredvid sina förfäder på familjens gravplats i hemstaden Jombang på Java. Han var också Indonesiens president under några turbulenta år i början av 2000-talet.
Det är dock inte som varken president eller medlem av denna religiösa dynasti som Gus Dur främst bör bli ihågkommen. Istället är det hans idéer om demokrati, multikulturalism, religiös pluralism och frihet samt jämställdhet mellan könen som varit hans mest betydelsefulla bidrag till det indonesiska samhället. Dessa idéer kämpade han för att sprida, stärka och institutionalisera i alla de olika roller han haft genom livet; som make och far till fyra döttrar, som religiös ledare och lärare, som politiker och som förebild för många indoneser på både nationell och lokal nivå. Han må ha varit kontroversiell på många sätt – han var en stor skämtare och ofta mer än frispråkig – men han stod för sina grundläggande ideal in i det sista.
Hans ställning som muslimsk reformator och nytänkare är odiskutabel – även om de konservativa krafter som blivit allt starkare i landet de senaste fem-sex åren har gjort vad de kunnat för att misskreditera honom – och han är nu efter sin död nominerad som ”national hero”. Förslaget skall behandlas av presidenten och en utredningsgrupp redan nästa vecka och det skulle förvåna mig om det inte bifalles. Dock har ännu en nominering av den förre presidenten Suharto komplicerat förfarandet. Experter anser allmänt att dessa två figurer inte går att jämföra. Gus Dur var en innovativ tänkare men också en sann demokrat och förkämpe för mänskliga rättigheter. Suharto var en diktator med lite till övers för demokrati och mänskliga rättigheter. Förslaget att nominera honom till ”national hero” kommer förmodligen att avslås även om det stöds av vissa grupper inom det politiska etablissemanget och det belyser en viktig företeelse i det indonesiska samhället, nämligen att ”diktaturkramarna” aldrig är långt borta.
Med Abdurrahman Wahids bortgång är ännu en av Indonesiens liberala förgrundsfigurer borta, den jämnårige Nurcholish Madjid dog redan 2005, dessa män som kanske allra mest symboliserade det muslimskt moderata och moderna Indonesien. Det är hög tid att nästa generation tar över på allvar och de finns gott om kompetenta män och kvinnor som kan axla deras ansvar. Dessa behöver nu agera mera kraftfullt för att utgöra en tydligare motpol till de konservativa och radikala muslimer som blivit en allt vokalare grupp i den nationella debatten och för att se till att slutgiltigt förpassa ”diktaturkramarna” in i den politiska skuggan.
[Ann]