Tankar kring ett besök i Kairo
January 26th, 2010
Allmänt
Fotboll, religion, konst,
Muslimska brödraskapet, kopter och segregation
Det började redan innan jag åkte till Kairo. En kollega skickade runt artikeln från World Wide Religious News som berättade att ledaren för det egyptiska landslaget, Hassan Shehata, väljer spelare som ska representera Egypten på grundval av två kriterier - spelarnas religiositet och deras kvaliteter som fotbollsspelare. Inte nog med det, fromhet var mer betydande än fotbollskunskap. Artikeln understryker ett relativt vanligt fenomen, att egyptiska, men även muslimska i allmänhet, idrottsmän och kvinnor öppet visar sin religiositet. Idrott ses i detta sammanhang som att den speglar den roll som islam ges i offentligheten. Det kan även noteras att spelare i det egyptiska landslaget är pressade av den fromme landslagstränaren Shehata att delta i bön och den för internationella fotbollsentusiaster kanske mest kände egyptiske spelaren, Mido, står utanför landslaget på grund av sitt rykte som playboy och festprisse. Inga ”kristna” spelare ingår heller i det egyptiska fotbollslandslaget. Idrottens koppling till religion kan nog inte bli tydligare än i ovanstående, och det ska bli intressant att följa det egyptiska landslagets fortsatta matcher i det afrikanska mästerskapet, speciellt eftersom jag är i Kairo.
På väg till Kairo bytte jag plan i Genève. Resan med Egypt Air inleddes med en du‘a’ al-safar, det kan kanske översättas med ”resebön”. Vad det innebär är att innan resan påbörjas åkallas Gud i en bön där avsikten är att be om hans hjälp och stöd. Syftet är följaktligen att vi ska ta hjälp av Gud så att vi säkert anländer till vårt resmål. På planet reciteras denna bön allra först, det vill säga innan resenärer får ta del av säkerhetsinformation osv. Under flygningen serveras inte heller någon alkohol – Egypt Airs beslut att införa alkoholförbud var uppmärksammat för ett antal år sedan. Liksom i fallet från idrottens värld ovan blir resenären tydligt påmind om den roll islam tilldelats i offentligheten, i detta fall av ett flygbolag ägt av den egyptiska staten. Samtidigt som resebönen reciteras på bildskärm och i högtalarsystem sitter tre unga egyptiskor på raden bakom mig och diskuterar den senaste utvecklingen i Big Brother.
Den första morgonen i Kairo var en fredag. Jag beger mig tillsammans med gästprofessorn i islamologi vid Lunds universitet, Mona Abaza, och ytterligare en vän, till det som kallas för fredagsmarknaden. En mycket stor marknad där allt från antikviteter till uråldriga mobiltelefoner och allehanda plastskräp finns till försäljning. Ibland är det svårt att se var gränsen går mellan handelsvara och skräp. Marknadens publik är fattig och känslan är i vissa delar av marknaden att befinna sig tillsammans med tusentals människor på en enda gigantisk soptipp. Marknaden är också belägen i anslutning till “de dödas stad” där flera miljoner av Kairos fattiga lever i bostäder som inte finns i några stadsplaner. En islamologisk reflektion är att marknaden konkurrerar med moskén om uppmärksamhet – kommers mot fromhet. Visst kan marknadens män – en klar majoritet markandsbesökare är män – hinna med ett besök i en moské i syfte att delta i fredagsbönen, men min känsla är att marknadens besökare gör andra prioriteringar. Vi besöker även området kring Imam Shafis (d. 870) moské och olika gravplatser för kända män och kvinnor i islams historia. Det är inte speciellt mycket folk i vare sig i moskén eller vid graven. Dock är folklivet hektiskt utanför och i anslutning till de båda.
Efter något dygn i Kairo är det naturligtvis svårt att med säkerhet peka på vad som är mest omdiskuterat i samhället. Men om jag uppfattar saken korrekt är diskussioner om de styrandes korruption och oförmåga att styra samhället ett ständigt samtalsämne. På Zamalek Art Gallery ser jag tillsammans med Mona den egyptiske kulturministern Farouk Hosnys tavlor (www.zamalekartgallery.com). Hosny är en väl ansedd konstnär, men även den egyptiske minister som på grund av sina uttalanden om israelisk litteratur inte valdes till chef för UNESCO. Han har i sin politik en vänsterprägel, men anses likt många egyptiska politiker vara korrumperad och ha ett finger med i det mesta som rör kultur och där det går att för egen del tjäna pengar. Ministrar som inte kan sköta sophämtning eller svininfluensa är också samtalsämnen. Till detta kommer demonstrationer och våldsamheter i samband med förlusten mot Algeriet i den avgörande matchen i kvalet till världsmästerskapen i fotboll. Det mesta är alltså kanske som vanligt i Kairo, men av stort intresse är även de förändringar som det Muslimska brödraskapet genomgått i form av interna konflikter och val av ny ledning.
Det Muslimska brödraskapet är förbjudet i Egypten, men lever i någon slags förhållande till staten där de kan verka i samhället, men från tid till annan arresteras och fängslas ledare och andra inom organisationen. Närmare en femtedel av ledamöterna i det egyptiska parlamentet tillhör emellertid brödraskapet, men dessa har kandiderat som oberoende kandidater. Organisationen grundades av Hasan al-Banna år 1928. Modellen för brödraskapets verksamhet byggdes upp av al-Banna och är en struktur som många andra islamistiska rörelser senare kopierat. Den bygger på olika grenar som bedriver till exempel sjukvård, utbildning, välgörenhet och religiös träning, men även en hemlig del som är den väpnade grenen. Efter bildandet formade brödraskapet efterhand en ledningsstruktur där en generell ledare (murshid al-‘am) leder verksamheten och han utser i sin tur en generalsekreterare. Se för mer information den engelskspråkiga www.ikhwanweb.com och för arabiska www.ikhwanonline.com.
Under en tid har det varit klart att brödraskapet skulle välja en ny ledare och denne skulle tillkännages i mitten av januari 2010. I spekulationerna om vem som skulle bli ny ledare har en splittring inom brödraskapet diskuteras. Det finns minst tre grupperingar. De beskrivs i media som konservativa, reformister och mer väpnat inriktade. De konservativa är beskrivningen på dem inom brödraskapet som är vad beskrivs som starkt religiösa. Jag uppfattar det som att det betyder att de är mer intresserade av teologi och fromhetsliv än de är intresserade av att delta i egyptisk politik. Reformister får i denna uppdelning beteckna dem som önskar att brödraskapet ska vara en aktiv och öppen deltagare i egyptisk politik. De som står för en hårdare linje är inställda på att det är med våldsmedel som Egypten ska islamiseras. Jag kan inte uttala mig om styrkeförhållandena inom brödraskapet mellan dessa grupper, men valet av organisationens åttonde ledare eller murshid al-‘am föll på Mohamed Badie Abdel Maguid (ibland Mohamed Badea’). Ny generalsekreterare blev Mahmoud Hussein som ersätter Mahmoud Ezzat. Hussein är en professor verksam vid Assuits tekniska högskola. Han är relativt ny i ledningen och valet av Hussein var den nye supreme guidens första beslut. De anses båda dela en konservativ syn på islam och det kan betyda att fokus kommer att läggas mer på socialt och religiöst arbete än på partipolitisk verksamhet.
Mohamed Badie har till och från varit fängslad för sin tillhörighet till Muslimska brödraskapet och fängslades som ung lärjunge tillsammans med Sayyid Qutb 1965. Han dömdes till 15 års fängelse, men avtjänade 9 innan han släpptes fri. Ursprungligen är Badie veterinär med examen från Bani Suief i södra Egypten. Han har sedan sin examen gjort karriär inom organisationen. Att han är från södra eller övre Egypten sägs kunna betyda att han inte är så intresserad av en särskilt kairocentrerad egyptisk politik. Badie uppfattas som mycket kunnig ifråga om korankunskap och han ska vara väl insatt i olika tolkningstradioner av Koranen. Ideologiskt sägs han vara starkt kopplad till ovan nämnde Sayyid Qutbs idéer. En tanke som lyfts fram i media är hans tanke att Muslimska brödraskapet ska avskärma sig och kanske till och med ta avstånd från samhället så länge de styrande eller ”samhället” ej lyssnar på brödraskapet. Det kan beskrivas som ett klassiskt ställningstagande inom många islamistiska rörelser och ger dessa en möjlighet att bygga upp parallella semi-offentliga strukturer som syftar till att påvisa hur ett islamiskt samhälle kan fungera. Badies idé är även att brödraskapet ska propagera för sin position genom att närmast dupera icke-medlemmar. Det verkar inte som att några skrupler föreligger när det gäller att påverka människor.
Vad kan då förväntas av en ny ledare för det Muslimska brödraskapet? Anklagelserna mot honom i samband med att Badie tidigare fängslats har varit att han önskar förgöra den nuvarande egyptiska regimen. Möjligen är det en tanke som han kan förväntas försöka förverkliga. Badie anses även ha ett starkt stöd bland brödraskapets anhängare och är populär i organisationen. Hans nära kollegor i ledningen för brödraskapet, Mahmoud Ezzat, Rashad Bayoumi och Gomaa Amin är kända för att stå för en mer islamistisk revolutionär politik – något som kan få konsekvenser under ett valår. De ledare inom brödraskapet som är kända för önskemål att reformera verksamheten och för ett sktivt och öppet deltagande i egyptisk politik, Mohamed Habib och Abdul-Moneim Abul-Fotouh är numera uteslutna ur den innersta kretsen. Ett problem är att Hussein ersatt Ezzat som generalsekreterare. Ezzat anses har varit politiskt inflytelserik och möjligen finns en spänning mellan Ezzat och den nye ledaren Badie. En annan möjlighet är att Badie vill skapa sin egen struktur som är beroende av honom.
Sammantaget verkar buden vara att Muslimska brödraskapet går mot en utveckling där deltagande i det genomkorrumperade egyptiska politiska systemet inte är prioriterat. Snarare blir riktningen mot mer fromhet och religiös praktik, men om detta ska uppfattas som att det innebär en mer väpnad islamistisk hållning gentemot den egyptiska staten återstår att se. Samtidigt är det möjligt att såväl inre stridigheter som att den nya ledaren kan uppfattas som svag gör att den egyptiska maktapparaten nu tar en chans att slå till mot rörelsen.
Ovanstående information är baserad på samtal med olika personer i Kairo. De flesta jag talat med menar att de engelskspråkiga tidningarna www.egyptian.gazette.com och www.dailynewsegypt.com rapporterar bra om utvecklingen inom brödraskapet, speciellt eftersom de trycks på engelska, det vill säga deras nyheter är relativt ofarliga.
En annan fråga som är aktuell är relationen mellan kopter och muslimer. President Mubarak uttrycker i media oro för att nedskjutningarna av kopter i södra Egypten under julen ska få konsekvenser, det vill säga att de ska leda till oroligheter som tar en konfessionell prägel. Detta rapporteras i all media, såväl engelskspråkig som arabisk. Presidenten varnar mycket tydligt för att en sådan utveckling kommer myndigheter att slå ner på omedelbart. Den “nationella säkerheten kommer inte att kompromissas”, som rubrikerna lyder i flera tidningar. Dödskjutningarna av kopter under julhelgen har även ogillats av personer med kopplingar till det Muslimska brödraskapet. Till exempel Mohamad al-Beltragi, som är jurist och närstående till Muslimska brödraskapet, menar att de som sköts var oskyldiga människor som dödades endast på grund av att de tillhörde en annan religion. De skarpa uttalandena från president Mubarak och de unisona fördömandena i media visar att religiöst definierade motsättningar mellan muslimer och kopter är ett problem som oroar regimen.
Ett av skälen för mitt besök är att besöka Amerikanska universitet i Kairo (AUC). Detta ligger inte längre i centrala staden utan har flyttas ut i öknen. Ett område i sydöstra Kairo där det byggs nya och mycket dyra bostäder – en del av dem omgärdade med murar och med bevakade entréer. När vi kör förbi dessa har de namn som Leena Springs, Maadi Heights, Riviera, The Lake View och Palm Hills. På vägen till universitetet finns även andra och konkurrerande nya privata universitet som till exempel Future University. Det är ett av de nya egyptiska privata universiteten som växer i och kring Kairo. De är inriktade på ämnen som attraherar studenter och att göra en vinst verkar vara det väsentliga. Ett problem som deras konkurrenter vid AUC påpekar är att de inte alla är ackrediterade, det vill säga deras examina är inte accepterade av den egyptiska staten. Precis som i många andra länder i Asien och Afrika är högre utbildning i en fas av privatisering i vilken kvalitetskontrollen av de nya utbildningsinstitutionerna verkar släpa efter.
Det nya Amerikanska universitet är en spännande arkitektonisk upplevelse och universitetet utvecklar nya områden som till exempel naturvetenskap och teknik. En del av utvecklingen sker i samarbete med det saudiska King Abdullah University of Science and Technology (KAUST). Ett nystartat saudiskt elituniversitet som finansierar forskning och utbildning inom naturvetenskapens och teknikens områden innan de byggt upp egna fakulteter och institutioner.
Mycket av det som nämnts ovan kan säkert utvecklas och det finns onekligen mer att såväl lära som att reflektera kring innan omdömen görs om det egyptiska samhället. Men några av de frågor som berörts rör grundläggande islamologiska frågor om hur religiösa traditioner tolkas och relationen mellan ideal och praktik, eller kanske snarare vilket förhållande som råder mellan offentlighetens diskursiva islam och de faktiska utövarnas eventuella fromhet och religiositet. Personligen börjar jag bli allt mer tveksam till utsagor om graden av religiositet inom grupper av människor och jag vill ifrågasätta slentrianmässiga påståenden om icke definierad religiositet i breda befolkningslager i muslimska samhällen.
Avslutningsvis kan det kanske vara på sin plats att saga något positivt. Egypten vann matchen mot Kamerun i Afrikanska Mästerskapen och spelarna knäböjde tillsammans precis som i bön efter varje mål. Vid en middag med egyptiska akademiker efter matchen påpekade en deltagare vilken vinst det skulle vara för Egypten som nation om den energi och organisation som landslaget i fotboll utstrålar kunde omsättas i samhället i stort.
[Leif]