Bishwa Ijtema och Tabligh Jama’at
February 8th, 2010
Allmänt
Den 24 januari 2010 avslutades den 45:e Bishwa Ijtema – ett tre dagar långt muslimskt sammanslutningsmöte som äger rum vid floden Turag nära Tongi, Dhaka – när Tabligh Jama’at-predikanten Maulana Jobayerul Hasan höll en tjugotvå minuter lång avslutningsbön. Muslimska pilgrimer från uppemot 70 olika länder samlas på denna årliga mötesplats, som kommit att utgöra den största muslimska sammanslutningen av sitt slag efter den muslimska pilgrimsfärden hajj, för att meditera och förrätta särskilda böner. Det är inte absolut säkert när den första Bishwa Ijtema, vilket bokstavligen betyder ”Världsförsamling”, anordnades men det har spekulerats om att mötet initierades 1946. Från att ha börjat som en liten händelse som inledningsvis engagerade ett fåtal anhängare, har det nu vuxit till ett stort evenemang som besöks av miljontals muslimer. Dess främsta mål är att inspirera muslimer i världen att följa islams normer samt att uppmuntra dem att leva ett liv som är förenligt med islams grundsatser, så som de kommer till uttryck i Koranen och de profetiska traditionerna (hadith). Det tre dagar långa programmet innehåller predikningar, eller så kallade bayan, vilka behandlar de för Tabligh Jama’at (TJ) fundamentala frågorna, fördjupning i studiet av Koranen och själslig rannsakning. Däremot är politiska diskussioner och yttringar något de närvarande bör avstå ifrån.
VILKA ÄR TABLIGH JAMA’AT OCH VAD ÖNSKAR DE ÅSTADKOMMA?
Lingvistiskt består rörelsens namn av två arabiska termer: Tabligh och Jama’at, där det föregående betyder ”bjuda in” (eller “predika”) och det senare kan förstås som ”gemenskap” eller ”grupp”, vilket sammanslaget betyder ungefär ”gemenskapen som inbjuder till islam”. TJ grundades av Muhammad Ilyas al-Kandhlawi (d. 1944) i Indien på 1920-talet. I likhet med flertalet av de muslimska rörelserna på den indiska subkontinenten grundar sig TJ i deobandi-metodologin (manhaj), i vilken även talibanrörelsen har sitt ursprung. I trosläror har den deobandiska metodologin sin utgångspunkt i de maturidiska idé- och tankeströmningarna och i rättvetenskapliga frågor utgår de ifrån den hanafitiska rättsskolan, dock bör det påpekas att sedan rörelsens begynnelse har ingen särskild jurisprudens eller tolkning av islam fått företräde. Rörelsen är en kvietistisk, apolitisk väckelserörelse vars grundidé kretsar runt koranverser som uppmuntrar muslimerna att sprida islam, följande vers kan belysa det ovanstående:
KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning. [16:125]
Rörelsens främsta syfte är således att arbeta på gräsrotsnivå och nå ut till människor – i synnerhet nominella muslimer – i hopp om att föra dem närmare ett liv som utgår från profeten Muhammads livsexempel.
VILKEN ÄR DERAS VERKSAMHET?
Som beskrivet ovanför så är den främsta verksamheten för TJ att bedriva da’wah, det vill säga ”missionsverksamhet”. Till skillnad från andra samtida muslimska rörelser och nätverk, som exempelvis salafi-nätverk, tenderar Tabligh Jama’at att undvika att nyttja ny teknologi för att sprida sitt budskap – även om undantag existerar – utan man ger företräde till moskébesök och att gå dörr till dörr i sin strävan att reformera muslimer.
Den form av Tabligh-aktivitet som är vanligast att stöta på i Sverige är Khurūj, eller ”missionsresor”, och innebär att man försakar det världsliga och ger sig ut på resande fot för att sprida islam. Vilket kan ske så att en grupp av män på fem till tio personer besöker en lokal moské – oftast en moské med personer som tillhör eller sympatiserar med Tabligh Jama’ats budskap – och spenderar en kortare period där. De integrerar sig med moskébesökarna, genom att exempelvis ställa frågor om deras bakgrund, om de studerar eller arbetar och i så fall med vad och så vidare. Det sker på ett mycket trevligt och informellt vis där de närvarande bjuds på läskedrycker och tilltugg. Detta pågår framtill det att kallet till bön uppläses. Efter bönen håller en av de besökande tablighi en bayan, en predikan, som pågår uppemot en halv timma och består av material från bland annat Muhammad Zakariya al-Kandahlawis (d. 1982) bok Faza’il A’maal (”De goda gärningarnas dygder”), vilken behandlar ämnen som rör Koranen, Profetens följeslagare, att bege sig ut och kalla folk till islam etcetera. Efter denna bayan brukar en annan av de tillresta tablighi resa sig upp med papper och penna i hand och ställa sig bredvid predikanten och fråga moskébesökarna vem som önskar att bege sig ut på Khurūj. Detta sker oftast genom att man uppmanar folk att tillbringa en natt i veckan, en helg i månaden, 40 sammanhängande dagar per år, och i slutändan 120 dagar minst en gång i sitt liv åt att ägna sig åt TJ aktiviteter. Vid de möten jag personligen deltagit i är det nu eventuella grupperingar tenderar att kunna uttydas, där vissa besvarar deras kall medan andra individer som ej sympatiserar fullt ut med TJ:s budskap reser sig upp och går ut eller väljer att förbli tysta, samt även undviker ögonkontakt för att undgå att besvara deras kall på Khurūj. Dessa påtalar ofta att de uppskattar TJ:s engagemang, men att det känns lite besvärligt att gång på gång bli tillfrågad om man vill bege sig ut på Khurūj, och således förenklas det att lämna rummet. Utöver detta brukar TJ anordna studiecirklar där de bland annat fördjupar sig i de sex grundprinciper Muhammad Ilyas etablerade som fundamentet för TJ. I de fall då någon av medlemmarna studerat koranrecitation vid något högre islamiskt lärosäte, som exempelvis Medina, brukar det anordnas lektioner i koranrecitation för män såväl som kvinnor, då detta är något som är mycket uppskattat bland medlemmarna, vilka ofta är av icke-arabisk härkomst.
LIVSSTIL
Medlemmar av Tabligh Jama’at är relativt enkla att lägga märke till, eftersom de ofta rättar sig efter en viss kläddkod, en kläddkod som säg ha sitt ursprung hos Profeten Muhammad och hans följeslagare (sahaba). Männen bär en thawb – en slags lång tunika som når ner till anklarna – oftast i färgerna vit, grå, ljusblå eller brunt, och bär en huvudbonad eller kalott. Denna klädkod är i Sverige dock vanligast förekommande i en religiös kontext, det vill säga när de befinner sig i moskén, är på Khurūj eller liknande, medan de i en vardaglig kontext ofta är klädda i mer västerländsk klädsel. De anammar vidare en livsstil som baseras på profetiska traditioner, vilket kan uttrycka sig i att de inte bär plagg som faller under anklarna, eftersom det har rapporterats att Profeten ansåg att detta är en form av arrogans och högmod. Vidare kan detta uttrycka sig i att de enbart äter och dricker med höger hand, att de har en specifik sömnställning, att de avstår från att ta det motsatta könet i hand – förbehållet nära släktingar – och så vidare.
KONTROVERSER
Eftersom TJ inte publicerar något om sin verksamhet samt undviker att ge sig in i politiska debatter eller andra kontroversiella frågor har detta medfört att de inte dragit till sig särskilt stor uppmärksamhet. Dock har de på senare tid varit på tapeten till följd av planerna på ett moskébygge i östra London, nära det område där många av OS-tävlingarna skall hållas 2012. Moskén var tänkt att husera uppemot 12000 besökare, något som kritikerna till bygget ansåg medföra att moskén skulle dominera stadsdelen samt att kristna och andra boende i Newham skulle känna sig trängda och flytta därifrån. Planerna för bygget ligger nu på is. Vidare har gripandet av de då terrormisstänkta svenskarna i Pakistan medfört att rörelsen uppmärksammats i svensk media, eftersom de förklarade att de var på väg till ett TJ-möte.
[Güney Dogan]
har en magisterexamen i religionsvetenskap från Linköpings universitet
Litteraturtips
Jeffery, Patricia & Basu, Amrita (red.) (1998). Appropriating gender: women’s activism and politicized religion in South Asia. New York: Routledge
King J. “Tablighi Jamaat and the Deobandis Mosques in Britain.” Islam in Europe. The Politics of Religion and Community. London-Basingtoke: MacMillan and St. Martin’s Press, 1997. 129-146.
Masud, Muhammad Khalid (red.) (2000). Travellers in faith: studies of the Tablīghī Jamāʾat as a transnational Islamic movement for faith renewal. Leiden: Brill
Metcalf, Barbara. Islam and women: the case of the tablighi jama`at.
HYPERLINK “http://www.stanford.edu/group/SHR/5-1/text/metcalf.html” http://www.stanford.edu/group/SHR/5-1/text/metcalf.html
Metcalf, Barbara Daly (red.) (1996). Making Muslim space in North America and Europe. Berkeley: University of California Press
Sikand, Yoginder. The origins and growth of the Tablighi Jamaat in Britain. Islam and Christian-Muslim Relations, Volume 9, Issue 2 July 1998, pages 171 - 192
Sikand, Yoginder (2002) .Origins and Development of the Tablighi-Jama’at (1920-2000): A Cross-Country Comparative Study. Sangam Books Ltd