Röster om HAMAS och Israel just nu

January 18th, 2009
Allmänt, HAMAS, Israel och Palestina

Rickard Lagervall skriver:

Jag hade en artikel i förra onsdagens Sydsvenskan om Israels farliga strategi i Gaza. Jag avslutade:

Men om Hamas utmanövreras till att bli en obetydlig aktör riskerar Gazaremsan, och kanske även Västbanken, att bli ett nytt slagfält för jihadistiska grupper, liksom Irak blev efter USA:s invasion.

Samma dag som jag skrev artikeln gjorde en av de stora jihadistiska auktoriteterna Abu Muhammad al-Maqdisi ett uttalande i vilket han skarpt kritiserade Hamas just på de grunder som jag nämner i artikeln. Om jag får tid kommer jag att lägga ut en översättning av det på islamologi.se. Ayman al-Zawahiri gick igår ut och uppmanade muslimer att attackera västerländska och israeliska mål över hela världen. Se även Marc Lynchs kommentar. (Och se Lynchs post om Israels ambassadör i USAs försök att förklara Israels strategi.

I en bisats nämner jag även att det faktiskt var israel som bröt vapenvilan genom att den 4 november skicka in en trupp som dödade fyra Hamasmän. USA:s expresident Jimmy Carter konstatera samma sak i en artikel i Washington Post. Paul Woodward visar med hjälp av det israeliska utrikesministeriets egen statistik att raketbeskjutningen från Gaza mot södra Israel gick ned till en obefintlig nivå efter vapenvila, som inleddes den 19 juni 2008. Den ursprungliga tabellen, som tydligt visade detta byttes sedan ut mot en betydligt rörigare. Den ursprungliga tabellen finns tillgänglig på hemsidan för Israels konsulat i New York.

Medan det mellan januari och maj skjöts mellan 150 och 250 raketer per månad, i juni gick antalet ned till 87 i juni (vapenvila inleddes den 19:e) för att under juli gå ned till en, augusti åtta, september en och oktober två. Det verkar vara oklart huruvida det var Hamas eller andra grupper som avfyrade dessa raketer (den som har information om detta får gärna höra av sig). Efter att Israel bröt vapenvilan den 5 november gick antalet upp till 126.

Nancy Kanwisher på Huffington Post har gjort med hjälp av den israeliska MR-organisationen B’Tselems statistik gjort en sammanställning av vilken sida som ha brutit konfliktpauser, dvs. perioder på minst en dag utan att någon har blivit döda, mellan september 2000 och oktober 2008. I 79 procent av fallen en sådan konfliktpaus ha avbrutits när Israel har döda palestinier, 8 procent av att palestinier har dödat israeler, övriga 13 procent av har konfliktpauserna avbrutits med att båda sidor har dödat varandra på samma dag. Det fanns under denna period 25 konfliktpauser som varade en vecka eller mer. 24 av dessa (96 procent) avbröts av att Israel, och samtliga 14 konfliktpauser som varade mer än nio dagar.

Den israeliska tidningen Haaretz avslöjade förra måndagen att den israeliska regeringen hade planerat operationen i Gaza sedan ett halvår tillbaka, innan man ingick en vapenvila med Hamas.

I överenskommelsen om vapenvilan ingick att Israel skulle börja avveckla blockaden av Gaza och fördjupade förhandlingar om en frigivning av den israeliske soldaten Gilad Shalit. Israels premiärminister Ehud Olmert hävdade redan då att vapenvilan skulle bli kortvarig. Förutom ett hävande av blockaden var det en central princip för Hamas att vapenvilan skulle vara ömsesidig, till skillnad från den unilaterala vapenvila som Hamas och Fatah iakttog gentemot Israel under 2005. Israel har emellertid ända sedan sitt unilaterala tillbakadragande från Gaza 2005 förbehållit sig rätten att sända in trupper på olika operationer.

Innehållet i överenskommelsen av vapenvilan har aldrig blivit offentliggjord men en ny rapport från International Crisis Group presenterar den i några fotnoter:

Den av Egypten framförhandlade vapenvilan offentliggjordes aldrig i ett formellt skriftligt dokument. Enligt egyptiska källor som var involverade i processen innebar den ett omedelbart upphörande av fientliga handlingar, en begränsad ökning av antalet varor in till Gaza efter tre dagar och, efter tio dagar, öppnandet av övergångarna för alla produkter förutom material som kan användas till att tillverka vapen eller sprängmedel. Efter tre veckor skulle de båda sidorna inleda förhandlingar om fångutbyte och öppnandet av Rafah-övergången. Crisis Group intervju, egyptiska statsanställda, Kairo, juni 2008. Hamas lämnade över sin skriftliga version av överenskommelsen till Robert Pastor, en professor på Amerikanska universitet (Washington, D.C.) och rådgivare till Carter Center:

1. Ömsesidig överenskommelse att upphöra med alla militära aktiviteter med början ”timmen noll” på torsdag den 19 juni kl. 06.00.
2. Att vapenvilan skulle vara i sex månader enligt den överenskommelse som ingicks under egyptiskt överinseende.
3. Vapenvilan ska implementeras under nationell konsensus och under egyptiskt överinseende.
4. 72 timmar efter vapenvilans inledning ska övergångarna öppnas för att tillåta 30 procent fler varor föras in i Gazaremsan.
5. Tio dagar efter ska (dvs. tretton dagar efter vapenvilans inledning) ska alla gränsövergångar mellan Gaza och Israel tillåtas öppnas och Israel ska tillåta överföring av alla varor som var förbjudna eller begränsade att införas till Gaza.
6. Egypten ska arbeta för att senare utvidga vapenvilan till Västbanken.

Under förhandlingarna insisterade Hamas på att vapenvilan skulle utvidgas till Västbanken inom sex månader. Efter att Israel hade avslagit detta intog Hamas ståndpunkten att vapenvilan bara skulle vara i sex månader, efter vilket Hamas skulle utvärdera situationen.

Även om inflödet av varor och bränsle förbättrades nådde det aldrig nivåerna före Hamas maktövertagande i Gaza 2007 och förblev långt under Hamas förväntningar. Tillgången till cement var särskilt begränsad eftersom Israel intog ståndpunkten att det kunde användas för att bygga underjordiska bunkrar. Crisis Groupintervju, israelisk statsanställd, Tel Aviv, augusti 2008. Enligt Hamas mottog Gaza endast femton procent av dess basala behov under denna period. Crisis Groupintervju, Usama Hamdan, Hamas representant i Libanon, Beirut, 30 december 2008. Hamas hävdade också att sjuka förhindrades att lämna Gazaremsan, vilket ledde till 280 dödsfall. Crisis Groupintervju, talesman för Hamas, Västbanken, 29 december 2008.

Dessutom hänvisade Hamas till att israeliska armén under vapenvilan gjort 53 intrång i Gaza till lands och nitton attacker från havet.

Flera gånger, nu senast i november, har både Hamas premiärminister Ismail Haniyya, (se även här) och Hamas exilledare i Damaskus Khalid Mashal (och i en intervju med le Monde diplomatiques Alain Gresh i december, på franska) uttalat att Hamas är berett att de facto erkänna staten Israel men inom 1967 års gränser. Villkoret för ett erkännande är emellertid att det föregås av en förhandling om gränserna, för att undvika PLO:s misstag att villkorslöst erkänna Israel utan gränserna är klarlagda. Detta ledde till en accelererad israelisk expansion på Västbanken som nu är uppstyckad i isolerade enklaver och att presidenten Mahmud Abbas reducerades till en förnedrande roll som lydkung. Detta har bara stärkt Hamas i en princip som man haft sedan man grundades 1987, att aldrig förhandla med Israel utifrån en försvagad position. Ismail Haniyya har framfört samma sak tidigare, se till exempel Washington Posts intervju med honom efter att Hamas vunnit parlamentsvalen 2006 och en debattartikel av honom i Washington Post . Se även Helena Cobbans intervju med Mahmud Ramahi, medlem i Hamas och parlamentets andre talman ungefär samtidigt. Cobban noterar i en kommentar efter intervjun att Ramahi använde ordet Israel istället för ”den sionistiska entiteten” och att han använde ordet ”hudna”, en tidsbegränsad vapenvila – ofta nämns en period på 25 år –som sedan kan förlängas efter ett godkännande från båda parter. Detta har tidigare varit så långt Hamas har ansett sig kunna gå, eftersom de betraktar staten Israel som en illegitim stat och förordar en enstatslösning där judar och kristna får utöva sin tro under muslimsk överhöghet (knappast en lockande lösning för Israels judiska befolkning) medan många sekulära palestinier och ett litet antal israeler förordar en enstatslösning inom ramen för ett sekulärt system. Innebär dessa uttalanden att Hamas skulle vara berett att erkänna staten Israel inom 1967 års gränser? En knäckfråga är naturligtvis att när Hamas talar om 1967 års gränser innebär detta att Östra Jerusalem, inklusive Tempelberget, ska vara den palestinska statens huvudstad. Detta är även Fatahs ståndpunkt, men till skillnad från Fatah är Hamas linje att denna fråga måste lösas innan ett erkännande av Israel kan komma ifråga.

I debatten har det ofta framförts påståenden att det är Iran som ligger bakom krisen i Gaza och som fick Hamas att bryta vapenvilan (som i själva verket bröts av Israel). Hamas försökte även få den egyptiske säkerhetsministern Umar Sulayman att förhandla fram en förlängning av vapenvilan i december med villkoret att blockaden av Gaza skulle hävas. Samma påståenden fördes fram om Hizbullah under dess krig mot Israel 2006. Det är riktigt att Hamas och Hizbullah stöds av Iran, men det betyder inte att de inte har en egen agenda. Irans andlige ledare Khamenei sa den 28 december att alla som dör i försvaret av palestinierna ska räknas som martyrer:

All the Palestinian mujahideen and the faithful people of the Muslim world are obliged to defend the children, women, and defenseless people of Gaza by all possible means. Those who are killed in this sacred and legally sanctioned defense are martyrs, and their souls will be associated with those of the martyrs of the Battles of Badr and Uhud, before the Holy Prophet of Islam (s.w.a.).

När sedan studentgrupper tolkade det som en uppmaning att resa till Israel för att utföra självmordsattentat och begärde tillåtelse för det förbjöd han det i ett TV-uttalande. Iran verkar också ha tryckt på Hizbullah att inte attackera Israel. Personligen är jag inte alls säker att Hizbullah är intresserad av att med ett nytt krig mot Israel riskera den fördelaktiga position partiet har i Libanon nu som ett resultat av det förra kriget. Ingen grupp har tagit på sig ansvaret för de raketer som har skjutits in i norra Israel men det kan mycket väl vara mindre palestinska grupper som hoppas provocera Israel till en respons som sedan tvingar Hizbullah att agera. Detta verkar också vara Israels bedömning och man har hittills avstått från att besvara beskjutningarna. Men denna återhållsamhet på Israels norra front hänger på en skör tråd. Om myten om Hamas och Hizbullah som Irans marionetter, se Farideh Farhi , Daniel Luban och Rasmus Christian Elling.

En central fråga i konflikten har ju varit tunnlarna under gränsen mellan Gaza och Egypten. Aljazeera English hade 2007 en dokumentär, ”Tunnel Trade”, om dem som visar upp en komplex bild. Tunnlarna används för att smuggla vapen, precis som Israel påstår, men också till att smuggla livsförnödenheter. Ett tack till Ibn Kafka på vars blogg jag hittade länken:

Del 1.

Del 2.

[rickard]

Both comments and pings are currently closed.