Vapenvilan
January 22nd, 2009
Aktuellt, HAMAS, Israel och Palestina
Så blev det i helgen en vapenvila för att inte genera Barack Obama när han invigdes till USAs president. Alla är överens om att det är en mycket bräcklig vapenvila, särskilt som det i själva verket rör sig om två separata och ensidiga vapenvilor. Det är osäkert gentemot vem parterna egentligen är förpliktigade, annat än mot sig själva. Israel kräver att Hamas upphör med raketbeskjutning och att vapensmugglingen in till Gaza stoppas men förbehåller sig rätten att fortsätta göra räder in till Gaza om man anser det nödvändigt. Hamas kräver att Israel upphör med attacker och att blockaden av Gaza upphävs.
Men vad kommer att hända nu? Kommer det att leda till ökad polarisering mellan Hamas och Fatah eller kan det leda till ökad försoning? I söndags förespråkade Hamas premiärminister i ett TV-tal försoning och dialog med Fatah. Palestinska myndighetens president (om han nu verkligen är det – hans mandat gick ut den 9 januari) Mahmud Abbas svarade dagen efter med att föreslå en palestinsk samlingsregering. Det skulle i så fall öppna för fortsatta förhandlingar med Israel, så att Fatahministrar kan sköta det. På det sättet slipper Hamas och Israel förhandla med varandra. Det var den arbetsuppdelning som Fatah och Hamas kom överens om 2007, innan Fatah med amerikansk hjälp gjorde ett kuppförsök som slutade med ett mindre inbördeskrig och en splittring av det palestinska området i ett Hamaskontrollerat Gasa och Fatahkontrollerat Västbanken. Det är den mest optimistiska framtidsutsikten. Det som talar för det är inte att Hamas har försvagats utan att Fatah, och i synnerhet Abbas, är försvagade och anklagade för att ha stött Israels attack mot Gaza. Det var Fatah, som i egenskap av den dominerande fraktionen i PLO i decennier har betraktat sig som palestiniernas enda legitima representanter, som inte kunde tänka sig att dela makten med Hamas. Hur informerad Abbas var i förväg om attacken är omöjligt att säga. Men Israel tar naturligtvis inga order från honom och bryr sig inte heller om hans åsikt. Förhandlingar med Israel ligger naturligtvis ganska lång fram i tiden. Efter det enorma våldet i Gaza är sådana förhandlingar en omöjlighet för palestinierna.
I en annan riktning pekar rapporter om hämndaktioner mot Fatahanhängare i Gaza, vilka anklagas för att ha tipsat Israeliska armén om var Hamasmedlemmar har gömt sig. Rapporterna bygger på anklagelser från Fatahanhängare. Det skulle i så fall tyda på att inompalestinskt våld blossar upp igen, som det gjorde efter splittringen 2007, då det skedde utrensningar både på Västbanken och i Gasa.
I min första artikel i Sydsvenskan tog jag upp hotet att ett försvagat Hamas skulle kunna lämna fältet öppet för jihadistiska grupper mer eller mindre kopplade till al-Qaida. Dessa har länge kritiserat Hamas för att vara nationalistiska och öppna för en överenskommelse med Israel och, inte minst, att alliera sig med det shi´itiska Iran. Shi´a, enligt al-Qaida och andra jihadister, är avfällingar och ett minst lika stort hot som Israel. I min förra bloggpost nämnde jag den kände jihadistiske shejken Abu MuhammadMaqdisi (en av hans lärjungar var Abu Musa al-Zarqawi) attackerade Hamas. Detta var en reaktion på en debatt på jihadistiska hemsidor där flera menade att det under kriget i Gaza inte var läge att angripa Hamas. Maqdisi verkar nu har gjort en helomvändning och har gått ut och uppmanat till att göra gemensam sak med shi´iter, Hamas, vänstern och sekularister. Vad jag vet saknar detta motstycke. Det skulle i så fall vara en hundra gånger mer överraskande form av det gramscianska block som jag nämner i min andra artikel i Sydsvenskan. Jag betraktar det som högst osannolikt att ett sådant närmande skulle bli av. Det är troligen ett sätt för al-Maqdisi att lugna allt för exalterade anhängare efter de senaste veckornas händelser. Men det säger mycket om upprördheten som det har väckt runt om i den muslimska (och övriga) världen. The Arabic Media Shack citerar den egyptiska tidningen al-Dustur, som spekulera i om detta kommer att leda till att jihadismen växer sig starkare i Egypten. Argumentet är att det i Egypten finns en allmän föreställning om att president Mubarak aktivt har stött Israels krig mot Gaza och att resultatet kommer att bli att en yngre generation religiösa har dragit slutsatsen att regimen är mot islam.
Om jag ändå ska avsluta med något hoppfullt så länkar jag till Marc Lynchs bloggpost om mottagandet av Obamas invigningstal i arabisk media. Posten avslutas med en bild på en frisörsalong uppkallad efter Obama från Sudans huvudstad Khartoum (”Salun Barack Obama” står det på skylten), som jag helt sonika snor och som ni kan se här nedan. Den säger också något om stämningarna i världen. Obama har en tung börda på sina axlar
[Rickard]